Sura miner

Igår eftermiddag när sommaravslutningen var över på dagis blev vi inbjudna till några kompisar på middag i all enkelhet.
Vi tackade ja alla 3 (jag, min dotter o hennes pappa).
Mycket mysig middag med grillning och bus lek o spring på barnen och vi vuxna hann sitta o prata lite.

Klockan blev 19.30 och vi avrundade då det är jobbdag imorgon.
I bilen på väg tillbaka deklarerade jag att jag tänkte åka hem. Har ju sovit över hos mitt ex ganska mycket på sistonde, han har verkligen varit ett jättestöd när jag mått dåligt, men idag kände jag att jag ville hem till mig själv.

Sa det till dottern som blev mkt ledsen. Hon kramades och klamrade sig fast: "mamma jag vill att du ska vara här!" hon var trött och så är hon väldigt fäst vid sin mor för tillfället.

X:et satt på en bänk och glodde surt och sårat.

Härligt!
Inte nog med att jag ska deala med en bångstyrig 4-åring, jag ska även vara mitt X till lags. Dessutom, detta känner ju dottern av, att han står på hennes sida, så då blir det ännu svårare.

Eller ska jag på allvar köra över mig själv och vad jag vill för att vara mitt barn till lags när jag till 95% vet att reaktionen mest beror på trötthet och att hon tror att hon får vara uppe en liten stund till om jag sover över?

Måste ta en snack med honom idag.
Han kan ju tycka vad som heslt men för barnets skull blir det inte lättare när de "är ledsna" ihop. Var lite vuxen och hjälp till istället och sluta vänd barnet mot mig för att du själv är ledsen!!