På väg ner i svarta hålet igen

Idag insåg jag att jag var på väg ner i svarta hålet igen.
Jag VILL inte dit. Orkar inte.
Ändå så ligger det där, nära nära o tickar.
Skrämmande.

Var på väg till min coach efter en kaosmorgon hemma med Nelly.
Tänk att barn är så fantastiskt duktiga på att känna av läget!
"Aha, mamma är inte på topp idag, aha, nu börjar hon bli stressad, aha, snart dags o klä på sig...undrar om man ska köra lite testing denna morgon också..? Boom!
"
Hon vill ju inget elakt, hon vet inte bättre. Inte hennes fel att hon föddes med en mamma som inte kan knyta an till sitt eget barn, som inte kan släppa in folk på livet av rädsla att bli sårad o övergiven.

Som ni märker har jag en lång resa framför mig. Massor av jobb.
Denna blogg kommer handla om vägen till att älska mig själv, och min dotter. Något som borde vara tämligen inrutat i ryggmärgen från början.