Jag har gråtit en skvätt ikväll. Mest för min vän M vars pappa hastigt gick bort i onsdags, men även av diverse okända anledningar. Att möta honom i hans sorg gjorde att jag mötte min egen sorg också. Jobbigt.
Det kändes lite fel liksom. Min tanke var ju att jag skulle vara ett stöd för honom.
Istället stal jag hela showen....så jäkla typiskt mig....;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar